Plast från början
Vad som är eller inte är en plast kan man diskutera, men de flesta är nog överens om att det som vi tänker på som plast idag är de material som på många sätt definierar efterkrigstiden och det moderna konsumtionssamhället.
Innan de syntetiska plasterna gjorde sin entré så var naturgummi (latex/kautchuk/isopren) en stor produkt. Användningen ökade dramatiskt när man upptäckte hur man skulle vulkanisera gummit år 1839.
De första syntetiska plasterna dök upp i början på 1900-talet och en av dem var Bakelit (fenolplast) som är en härdplast uppfunnen av Leo Baekland. Bakelit är alltså ett varunamn och inte det kemiska namnet på plasten. Den första svensktillverkade plasten Isolit dök upp på 1920-talet och tillverkades av Perstorp AB, som i det närmaste är en Bakelit. Drivkraften för uppfinnarna av de första plasterna tycks ha varit möjligheten att på kemisk väg tillverka material som kunde ersätta svåråtkomliga och dyra naturliga material. Samtidigt som de första plasterna introducerades i världen elektrifierades samhället och behovet för ett isolerande material (se namnet Isolit ovan) ökade. Många moderna produkter tillverkades i de nya moderna materialen. För många är nog till exempel materialet Bakelit nära nog synonymt med skalet på de första telefonerna och med strömbrytare i äldre hus.
Under andra världskriget fick många material uppsving när handelsvägar bröts för vissa material och även om de funnits redan innan och vunnit popularitet så insåg man ganska snart hur man i många länder kunde försörja militären med inhemskt tillverkade produkter. Polyamid var en tidig termoplast uppfunnen av Du Pont i USA före andra världskriget. Plasten blev snabbt populär i form av nylonstrumpor som kunde tillverkas magiskt tunna med den nya syntetiska fibern.
Efterkrigstiden och plast
Tiden efter andra världskriget präglas av dramatisk höjning av levnadsstandard, befolkningsökning och urbanisering.